Ett stort steg ut i framtiden!
Igår blev det en så lång dag så att jag hann inte skriva någon blogg. Jag var helt enkelt för trött igår kväll. I förrgår var Kai Ming jätteledsen. Han grät och grät. Skrek och var förtvivlad och arg hela eftermiddagen. Jag låg hos honon i sängen i flera timmar kändes det som.
Igår var vi till hans barnhem. Vi träffade de två nannies som har haft hand om honom mest. De förklarade för honom på mandarin vilka vi var och att allt var OK. Han flyttade gärna över i deras famnar och lyssnade på vad de sa. Han flyttade lika gärna tillbaks till mig igen sedan, ingen gråt. Däremot fick både jag och Erik en stark känsla av att hela besöket gjorde honom lugnare. Han slappnade av betydligt efteråt och kanske han ändå fick knyta ihop alla sina lösa trådar och nysta upp lite förvirring runt allt.
Han hade tydligen varit mycket ledsen när han lämnade barnhemmet i måndags, enl nannysarna.
På vägen hem hämtade GI sin skräddarsydda kostym som var färdig och sedan mannekängade hon stolt.
Kai Ming hade som sagt slappnat av och satt inte längre fast som i tavlan "Skriet" av Edvard Munch , så jag plockade faktiskt fram lite av våra medhavda leksaker. Tänk då började han torka tårarna och lyfta blicken. Han tog plötsligt steget in i famtiden och började utforska. 
Sedan har det bara blivit bättre. Idag har han t.om börjat bli lite busig!
Efter 4 dagar börjar han släppa sin gard och vågar sig på att le!!!
Nu är skrattet här för att stanna!!!
Det är tur att man har en digitalkamera, för ni skulle inte tro mig om jag berättade hur många bilder jag har måste tagit, hur tjejerna har kämpat och hur länge jag har legat på golvet i någon form av pilatesställning för att få dessa bilder förevigade!
Imorgon åker vi vidare till Beijing. Hoppas alla sover bra i natt för vi ska åka till flyget kl 7. I natt sov sonen från 21.00 till 08.50, innan vi fick väcka honom. Han somnar fint i våran säng, tar kanske 10 minuter medan någon ligger bredvid och tittar på TV. Han störs inte av att andra springer omkring. Sedan lyfter vi över honom till spjälsängen. Nemas problemas!
Utsikt från hotellfönstret.
Vi hörs i Beijing!
Härliga familjebilder och G-I vilken kvinna!!!!
Fantastiskt härliga bilder och ögonen tåras på mig när jag tittar på lillkillen.Han må ha varit förvirrad men gud vad bra han kommer att få det hos er.Du vet... det där vaggandet som du nämnde i tidigare inlägg, körde även jag med enligt min mor men jag har fått den bästa uppväxten som adoptivflicka och är så glad för vad jag fick och vad jag INTE fick.En alkoholiserad mamma med psysiska problem som dog endast 60 år gammal.
Hoppas hemresan går fint!
Kram Karin och pappisgänget
Åhh,vad härligt att höra att allt går åt rätt håll,längtar tills ni kommer hem,så man får se underverket:)) Kram o ha en bra hemresa!
Hej!
Minusgrader, hosta och magsjuka här hemma... men när jag såg bilderna ovan blev allt liksom bra igen! :) Vad fin han är killen!
Lika härligt varje dag att läsa er blogg och se alla bilder! Er lillebror är underbar!
Underbara bilder på en liten allvarlig kille som tinar upp...tänk så mkt tankar i deras små huvuden! Va skönt att han verkade förstå & blev lugn när nannysarna förklarade för honom på mandarin. Spännande & hjärtknipande att få se barnhemmet!
Lycka till på resan till Beijing & shoppingmeckat! ;)
Vilken fin familjebild:)
Ni ser så glada och lyckliga ut och är värda varenda dugg!!
Storkramar till er alla
Härliga bilder :-) Vi hörs!
Tittade igen på fotona, han har något liksom klokt i blicken, under det där avvaktande.
Det är ju underbart! Vilken fin kille.
Vilka fantastiska bilder du tar, och familjebilden är jättefin ni ser så glada och lyckliga ut! Ha en fortsatt bra resa..snart ses vi..och får äntligen träffa Kai Ming och Er alla snart.
Kram Eva & Ronja
Vilken underbar blogg! Hängt med här ett tag nu! Hur länge kommer ni vara borta, när återvänder ni hem?!
