Familjen Riselius

Jag ska inte bli långrandig, men nu är det bara en dag kvar. Imorgon, så här dags, bär det iväg. Vi har packat det mesta och just nu känns allting så mäktigt. Vi ska ut i den stora stora världen och pricka av ett litet litet barn och sedan förändras allas våra liv föralltid. Inte bara nu utan för flera generationer förhoppningsvis. En ny historia blir skriven.

Antingen sitter han som ett nummer i en spjälsäng, som vilken vecka som helst, just nu. Han får sig kanske ett extrabad inför måndagen 21 när vi får honom. Eller så bor han hos en fosterfamilj någonstans. En familj som sörjer denna veckan och som måste skicka bort honom till oss utan att få veta var han hamnar. Själv är han för liten för att berätta. Allt hänger på hur öppna de är från barnhemmet och hur villiga de är att lämna information. Vi kanske kan förstå mer när vi träffar honom. Reagerar han med apati, stark sorg och smärta finns det nog någon annan som sörjer också. Då kan vi bara finnas där och hjälpa honom att se sin nya framtid som måste komma och stötta honom i sin sorg, utan ord. Reagerar han, som Nikolina, med att ta chansen utan att fråga varför och blomma upp dag för dag, så var han nog bara ett nummer. Då står vi redo att bistå med allt en liten pojke kan önska sig!

Vi har räknat ut att vi kommer att åka 9 st olika flygplan innan vi är hemma igen. Alma-Li som kom först har under sina år med oss (5 år), bara till och från Kina, åkt 19 flyglan efter denna resa. Sanslöst, men vi börjar som ni förstår att få rutin. Första biten, till Shanghai kommer att ta ungefär ett dygn...

Nu är det bara att få timmarna att gå. Jobba lite och försöka engagera sig så gott det går. Sedan lägga sig tidit för att det snabbt ska bli morgon. Sedan är vi på väg. Äntligen!!!!