Familjen Riselius

Natten har varit lugn. Jonathan somnade igår kl 21 och vaknade vid 06.30. Jag vaknade då av att spjälsängen skakade, han låg på alla fyra och vaggade monotont framåt och bakåt. När jag tog upp honom började han gråta, men lugnade sig efter en flaska välling och blöjbyte. Dusch gick också bra, han verkade gilla det. Vid frukost föredrog han ägg. Sedan har vi varit till kontoret där vi var igår och har skrivit på ännu mer papper.

Jonathan blev lämnad av sin mamma som absolut nyfödd, bara någon dag gammal. Sedan har han, enl vad de säger, bott på barnhemmet. Där ska enligt tidigare info vara ca 1 nanny på 20 barn. Man kan räkna ut att det blir inte många minuter för varje då.  Både jag och Erik tycker att han är precis som ett litet, litet spädbarn.
Han skriker när han är hungrig, när han har bajsat i blöjan, när han blir rädd och när jag försvinner. I övrigt syns inga särskilda känsloyttringar. Han är dock mycket uppmärksam och är mycket intresserad av det som händer runt omkring. Håller gärna ögonkontakt och iakttar intresserat, men avvaktande allt som sker.

Han kan stå, men står där man ställer honom. Sedan vaggar han tills man leder honom någon annanstans¨. Springa tror jag inte att han kan. När vi sätter honom i barnvagnen blir han lealöst liggande. Sätter vi honom i sängen eller på soffan börjar han gråta. Det enda som har fått honom riktigt lugn är att jag har haft honom liggande på bröstet. Där ligger han och smackar, suckar, kluckar och snuttar som en nyfödd. Då kan han sómna en stund.
Han tar inga initiativ, sträcker sig inte mot något och har inget behov av att upptäcka så mycket i rummet.
Men jag är inte orolig, han verkar ändå otroligt smart. Lämnar man honom i lugn och ro med plastburkar, staplar han dem och provar deras storlek. Han älskar sitt lilla plastflygplan som vi skickade med post till barnhemmet för ett par månader sedan. Allt finns, men det behöver bara få kraft att blomma ut. När ett hus byggs måste man börja med en stadig grund, det har vi börjat med idag.

Det känns så tydligt att han beter sig, som man har hört talas om att många eftersatta barn gör. Han går på ett sätt tillbaks till den, en dag gamla babyn, han var när hans moderskärlek försvann och jag har fått den stora lyckan att få ta vid istället. Det känns stort och mitt hjärta sväller av vördnad för denna lilla pojke som törstar så starkt efter något så självklart som närhet och mänsklig värme. Vi ska hjälpas åt att ta igen alla känslor som han har missat och måste lära sig. Det kommer säkert att gå fort, alldeles för fort. Jag är van vid adoptioner av större barn och var mer beredd på något liknande eftersom han ju faktiskt har fyllt 2 år. Men jag måste sakta ner och gå in  i den lilla, lilla intima världen som tillhör en liten baby. Det känns underligt, men väldigt spännande.

Idag har jag sett tendens till ett leende när tjejerna busade som bäst. Annars iakktar han bara. Nu håller han krampaktigt i SIN ballong och staplar sina muggar. Då och då tittar han upp på mig och liksom bara kollar att allt är OK, sedan fortsätter han.

Under kvällen kan jag rapportera att vi faktiskt har sett lite humör. HÄRLIGT! Vad som helst, bara inte likgiltighet. Dessutom har vi märkt att han är mycket intelligent. Han kan räkna, ända till 829! Vi bor nämligen i rum nr 829. När han blir trött tror jag att han är rädd för att gå och lägga sig. Han blev lite irriterad och han grät hejdlöst under eftermiddagen. När han försökte klättrade in i vagnen, men gjorde en kullerbytta och hamnade upp och ner, tänkte vi att vi går väl ut lite i korridoren. Det gick jättebra, så länge vi inte närmade oss rum nr 829 för då började det igen. Han åt bra vid middagsbuffén, men efteråt när vi gick upp till rummen igen satte han igång som på ett tecken, vid rum 829. Så nog finns det där, uppmärksam är han som sagt!

Nu sover han, slocknade bredvid mig i sängen kl 20. Gick bra att bära över honom sedan. Vi får väl se till imorgon om sovprognosen håller i sig.

---

 Lillbabyn!



Kanske lite mer avslappnad.



Hjärtskärande att se hans vaggande.



Men nog finns 2-åringen där inne också!



Sittvagnen var en kanoninvestering!



Eller var det liggvagn?



Idag var vi till en antikaffär med guiden. Jag köpte denna utskurna dekoration i trä med bladförgyllning. Den ska ha suttit på en sänggavel och är ca 100 år gammal. Damen i mitten är en gammal buddistisk gud, "Barmhärtighetsgudinnan". Hon gav barn till de som inte fick några själva.
Jag tror också på barmhärtighetsgudinnan!