Jonathan

So, soon we will meet Jonathan! We have some photoes probably taken in summer 2010 when he was 1,5 years old. Now I will write more in swedish, to express my thoughts. But if you are interested and want to know, you just let me know and I make a translation. 


                                                                  
Den första bilden. En skräckslagen liten pojke som suger på underläppen. Man får frågan, vill ni ha honom? Vad säger man. Ja så klart. Vi vet inte mycket. Han bor på ett barnhem i södra kina, vid HongKong. Staden heter Dongguan, Provinsen (länet) heter Guangdong och provinshuvudstaden, där vi ska bo, heter Guangzhou. De beskriver honom som en rastlös pojke men med ett "ready smile". Hans favoritsysselsättning i juni 1010 var att krypa fram och tillbaka i lekrummet. I beskrivningen sägs det också att han kan hämta saker man ber honom om... (vilket för tankarna lite till vår hund).

Om man söker på barnhemmet på internet finner man inte så mycket. Några bloggar och kommentarer från besökare och lite bilder från de som hälsat på. På yahoo kan man vara med i olika intressegrupper. Det finns en sådan internationell grupp för detta barnhem. Jag gick förståss omedelbart med i den och har läst igenom en hel del saker som skrivits av föräldrar till barn från Dongguan. Det är blandade intryck. Å ena sidan ett rent, snyggt barnhem där man försöker minimera risker för smittspridning av virus etc. Å andra sidan ett underbemannat barnhem där det går ungefär en sköterska per 20 barn. Barnen spenderar 85% av sin tid i spjälsängarna. När de är tillräckligt stora för att kliva ur binds de fast (enligt skvaller). Folk har nämligen hämtat barn med ärr på handleder och fotleder. Och det kan väl verka rimligt, vad gör man när man är ensam med 20 stycken som klättrar ur sängarna? Folk säger att det är så tyst där. Alla barn bara tittar men skriker inte. Kan det vara så att ett barn som lär sig att ingen kommer tillslut slutar att skrika? Vi tycker att det låter bra att grabben är rastlös, nog ska han få springa! Vi fick ett par bilder till senare, och han ser ju ganska nöjd ut. Förhoppningsvis finns det någon som ser honom lite extra där nere. 

                                               


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0