Familjen Riselius

Efter att vi hade fått hem Alma-Li hade vi lärt oss att man inte kan ligga på latsidan i adoptionsvärlden. Allt gick så himla bra med henne. Hon blomstade och var ju så stor och duktig. Vi bad socialtjänsten i Vännäs att slå ihop sexmånadersuppföljningen av Alma-Li´s adoption med en syskonansökan. Egentligen skulle man ha varit hemma i minst ett år innan en syskonansökan kunde bli aktuell. Men vi bad så snällt och berättade med tårar i ögonen om den 4 åriga väntetiden som hade blivit för Kina och förklarade att vi kanske skulle bli för gamla annars. Vi hade tur och hade en förstående socialsekreterare så de gjorde ett undantag. De skrev bara om den förra utredningen och sedan hade vi något extra möte och vips så var det klart. Så när vi hade haft Alma-Li i knappt 1,5 år skickade vi in vår syskonansökan till kina.

Den 4 åriga väntididen gällde ju för små "friska" barn. Vi hade väl inte poängterat för socialsekreteraren att SN-barnen gick mycket fortare men ingen frågade ju direkt heller. Vi visste ju det, så när ansökan skickats kontaktade jag min stork Loredana igen på FFIA och anmälde vårt intresse. Vi pratade lite om olika sjukdommar som vi skulle kunna acceptera och vilka handikapp som vi inte upplevde oss kunna ta emot. Det är förskräckligt eftersom egentligen skulle vi kunna ta allt. Vi har utbildningar, ekonomi, plats och en fantastisk sjukvård. Men när det kommer till kritan måste jag erkänna att vi avskrev de kanske mest behövande.

Det tog inte mer än någon vecka så ringde hon. En flicka även denna gång. En flicka som nästan var 4 år vid det laget, ett år yngre än Alma-Li. Hon hade hepatit B. Vad faan är det??? Det var inte lika självklart denna gång. Jag ringde till Erik och han drog lite på orden och sa: men hon är ju så gammal... MEN VÄNTA NU, känner vi inte igen det här resonemanget sedan tidigare? Blev inte det helt rätt den gången? Jag kände det så tydligt nu också. Det är klart att vi inte kan säga nej till ett barn bara för att det är äldre än vi hade tänkt. Herregud barnet kan ju inte säga nej till oss. Vad är det som säger att hon blir så nöjd? Så det resonemanget lades bort. Åldern skulle vi kunna fixa.

Men vad var hepatit B? Den diagnosen hade vi aldrig haft en tanke på. Thank the Lord för internet. Där finns allt. En fantastisk infektionsläkare i Göteborg bidrog också till vårt beslut. Det gäller att inte tveka, adoptionsorganisationen ville ha svar inom 48 timmar om man accepterar barnet. Så det var snabba ryck att läsa på.

Hepatit B: Det är ett virus. På 60-och 70 talen gjordes massvaccineringar i stora delar av världen där viruset effektivt spreds med kanyler. Därför är hepatit B ett stort problem i tex Kina, Thailand, Indien, Afrika bla. Om man som vuxen blir smittad av viruset får man en leverinflammation som kan bli väldigt allvarlig. Problemet är att många barn som smittas blir inte sjuka, de får viruset och bär det med sig utan symptom. När de vaccinerades på 70-talet och blev smittade förde de över sina virusar senare till sina egna bebisar osv. Viruset smittar bara genom blod till blod. Inte genom blod genom hud tex. och inte genom gammalt blod. Den stora smittspridningen i dagläget i världen är via förlossningar (mamma till barn) och sexuella kontakter.

När bebisen föds blir det smittat av sin mamma under förlossningen. Mamman har haft viruset från sin mamma och vet förmodligen inte ens om att hon har det.  Som barn finns som sagt bara viruset vilande. Immunförsvaret vet inte att det inte ska vara där. Inget mer händer förrän det mogna immunförsvaret börjar vakna i övre tonåren. Då kan tre saker ske: Antingen händer ingenting, eller så kan man få en lindrig leverinflammation, eller så kan man få en mer allvarlig leverinflammation. Av den anledningen följs dessa barn hela livet mycket noggrant av lever-och infektionsspecialister och kontrolleras årligen så att de första tecknen på inflammation kan upptäckas. Vid problem finns i dagläget bra mediciner för att hindra inflammation och leverskador. Forskningen är stor eftersom det är ett så globalt problem och går hand i hand med HIV forskningen. Behandlingar och mediciner blir bättre och bättre hela tiden. Det värsta tänkbara cenariot är att man, som gammal, har en ökad risk för att få skrumplever eller utveckla levercancer. Men som läkaren så är det är mkt liten risk och i så fall finns levertransplantationer.

Det viktigaste man måste ta hänsyn till är att inte föra smittan vidare. Det kan lätt kännas lite skrämmande, hur andra ska reagera. Det är laddat att ha en smittsam sjukdom. Men eftersom vi vet att den finns så kan vidare överföring av viruset enkelt förhindras. Att blod till blod smitta skulle ske skulle kräva en stor olycka (vi kan utesluta Nikolina som blodgivare). OM olyckan ändå skulle vara framme har den som ev smittats 3 dagar på sig att vaccinera sig för att undvika det. Nikolina måste lära sig att leva med sin smittkontroll som vuxen i ffa sexuella kontakter. Vaccinering ger ett 100% igt skydd. Hennes framtida partner kan vaccinera sig och de kan leva ett vanligt liv. När hon får barn vaccineras bebisen vid förlossningen och blir inte heller smittad.

Vi tänkte så här: Mycket kan man dö av. Med den sjukvård vi har i sverige och den uppföljning hon får finns det mycket bra hjälp idag och ännu mer om 20 år, när det kanske blir problem. Sin sjukdom har hon ju redan, hur skulle vi kunna säga nej, när vi kan erbjuda det bästa för hennes framtida prognos med viruset. Hepatit B smitta går ju att förhindra med ganska enkla medel och vad folk tycker skiter vi i. Vi tror på information och har aldrig hållit det hemligt. Vi har heller aldrig upplevt någon ifrågasätta oss eller någon oro från någon annan på dagis, skola etc. Jag, Erik och Alma-Li är vaccinerade. Ingen annan i familjen har rekommenderats att göra det. Som läkaren sa: Det är klart en farmor kan få en vaccinering om hon inte törs pussa sitt barnbarn, för pussas måste man göra. Nikolina har pussat både farmor, mormor, morfar och farfar som inte har varit vaccinerade.

I Kina hade hon inte haft någon framtid. Har man en känd hepatit B infektion är man stämplad och får inte gå i vanlig skola. Man har även svårt att få jobb eftersom det på senare år har utvecklats en häxjakt på heptatit B bärare. Någon uppföljning eller behandling som vuxen hade hon sannorlikt inte heller fått, barnhemsbarn och allt.

                        Med andra ord vart beslutet lätt. Det är klart att hon ska komma till oss!


                                                                       
 
                                                                  Vaccinering inför resan