Familjen Riselius

Det har visat sig vara lite känsligt att lägga ut bilder och namn på barn, vars adoption inte är fullbordad än. För oss känns den ju fullbordad, men rent formellt är den ju inte det. Vi befinner oss de fakto faktiskt på andra sidan jorden fortfarande. För att inte reta någon, over there, och uppföra sig så har jag för tillfället tagit bort bilder och namn på sonen. He will be back! Jag är i det stadium att jag gör vad som helst för att detta ska gå i lås. Om någon bad mig att börja krypa på knä till Kina så skulle jag göra det.

Istället tänkte jag lägga lite energi runt våra "färdiga" barn. De är ju två stycken. Vi börjar med Alma-Li, ettan. Hon kommer från Shanghai och vi hämtade henne när hon var nästan 3 år gammal. På socialkontoret tyckte de att hon var jättegammal minns jag. Vi tyckte också det för vi var helt säkra på att vi ville ha en liten bebis. (Det är ju så man tänker sig att barn kommer till världen). Men vi ställde om fort och tänkte att hon har ju varit bebis en gång, det var synd att vi missade den tiden men vi får ju vara med på resten!

Hon var född med ett smultronmärke på huvudet (hemangiom). Det var tillräckligt för att hon skulle klassas som "special need". Det hade dock försvunnit helt vid adoptionen, nu ser man bara små spår. Jag satt och tittade på internet, för på den tiden kunde man se alla SN barn på bilder. Jag tyckte att de verkade gamla (det där med bebis). Men att vänta 4 år bara för en bebis kändes inte heller rätt. Så jag tog mod och ringde till FFIA. Där sa en röst (Loredana): Vi har en liten flicka som heter "Liu Li Huan"... sedan hörde jag inget mer. På några minuter var det bestämt att all info om henne skulle skickas. Efter ett par dagar till var det spikat, vi skulle få henne. Vilken lycka! Alla papper skickades med DHL över hela världen och allt gick jätte långsamt. Månaderna gick och sommaren 2006 gick i den stora väntans tecken. Men så till slut fick vi åka i augusti.

Vi fick en flicka som, redan som liten, hade charmat sina sköterskor. Hon var känd på det enorma barnhemmet med 1000 barn. Hon var en av dem som visades upp för politiker från hela världen som kom på studiebesök. Hon hade en hel reportoar intränad och förväntade sig applåder på vissa ställen. Hon hade fått enormt mycket uppmärksamhet ffa från en av sina söterskor, TingTing. En ung kvinna som tidvis hade haft Alma-Li boende hos sig.

Alma-Li är en tjej som döljer sig bakom en extremt glad och stöddig fasad. Hon är tränad som en liten cirkusapa redan som liten och vet precis hur hon ska få uppmärksamhet och få folk och barn att följa henne. Egentligen är hon en mycket skör liten flicka. Jag känner så väl igen mig i henne själv. Livrädd att göra fel. Konstant upptagen med att få bekräftelse. Mycket, mycket klok, snäll och godhjärtad. Hon har en enorm empati. Det skär i mig ibland när jag ser hur hon kämpar med sin oklanderliga fasad. Det viktigaste hon kan lära sig, är att göra fel.

"Du är ju liks inte min mamma" är sådant som Alma-Li i ilska kastar ur sig ibland. Nu vet jag att när det kommer är det en enda sak hon behöver- MIG.

Eftersom bloggen blev lite tom på fotografier slängde jag ihop ett litet bildspel om Alma-Li´s första år. Här ser ni även smultronmärket (lyckomärket, annars hade hon ju aldrig dykt upp). Lite bilder från Kina och hennes sköterskor. Även TingTing är med.

I have put together some pictures of Alma-Li and her first year with us. I hope you can see it in China too! Klick on the picture and the movie will start after the comersial. 

                                           Alma-Li WE LOVE YOU!!!