Familjen Riselius

Idag gick vi till Shanghai museum. Eller rättare sagt, tog taxi, för det är så billigt här. Mycket vackert porslin, kläder, mynt, stämplar och möbler. Men jag blev ändå lite besviken. Jag vill se mer från den riktiga historien. Från den lilla människan, som speglar personerna, mödan, drömmarna och vardagen. Det var fina gamla saker, men det kändes opersonligt. Efter det åkte vi till "the old city". Inte så gamla hus som är byggda för att se gamla ut. Runt omkring fanns det marknader och vi köpte lite småsaker.

Överallt stannar alla och stirrar på oss. Så fort vi står stilla en stund har vi en ring av människor runt omkring. Ibland vågar sig någon fram och frågar något på kinesiska, när inte det funkar kan de prova något enstaka engelskt ord. Eller så pratar de vidare på mandarin och så svarar vi på engelska och ingen fattar någonting. Men de verkar lika glada ändå. De kan liksom inte förstå att vi är västerlänningar och barnen kineser. De får det inte att gå ihop. När vi går på restauranger står ofta personalen runt oss och pratar, pekar och skrattar. De andra kunderna stirrar också. Inte bara lite. De tittar verkligen, sedan säger någon vid bordet något och så skrattar alla och så stirrar de igen. Som om vi vore djur på ett zoo. Jag uppfattar det inte som om de vill oss något illa, de tycker bara att vi är så intressanta.

I kväll träffade vi TingTing igen och åt en superb kinesisk middag med en massa rätter. Det kom bara in mer och mer. Tjejerna har skött sig ganska bra. Jag frågade TingTing om hon tyckte att de uppför sig som kinesiska barn. Nej, sa hon. De är lite mer busiga än barn härifrån! Jag tror bara att det är hälsosam busighet... Imorgon fm ska hon hämta oss och så ska vi åka till barnhemmet!

Efter muséet tog jag kameran och fotade, vad jag tycker är historia med själ: Golven utanför hotellrummet!

                      

                          

Thank you TingTing for a fantastic time here in Shanghai. We had a marvelous time tonight and
we all love you!